Mormor

Mormor

Vi cyklar genom stan till närmaste badplats. I badväskan har du packat ner min blårandiga frottébikini, din marinblå baddräkt med kupor i hårdplast, badmössa och badskor med knytning. Håll ut fötterna, uppmanar du mig med jämna mellanrum. Håll ut fötterna! Jag håller ut fötterna så mycket att det värker i låren. Mina korta barnarmar håller hårt kring din midja. Min näsa mot din klänning. Det luktar rent. Du luktar alltid rent. Dålig lukt var ditt livs fiende. Hel och ren. Det var det viktigaste av allt.

Håret flyger i vinden. Mormor trampar fort. Intensivt. Det var alltid lite bråttom med allt. Ingen styrde som du. Styrde och ställde. Det var som en urkraft. När vi åt middag med familjen satt du alltid på kortsidan närmast köket, längst ut på stolen. Beredd på att servera, fylla på, ta in nästa rätt, koka kaffe och plocka ut. Jag minns aldrig att jag såg dig äta upp. Knappt ens sitta ned. Så mycket omsorg och kärlek genom mat och hjälpsamhet. Du räckte till för alla. Och några till.

Vi badar. Mormor simmar bröstsim och ryggsim med rejäla bensparkar som skvätter vatten lång väg. Jag simmar tills läpparna blir blå. På stranden dricker vi kaffe och saft med smörgås till. Men vi ligger inte kvar och latar oss. Nej, nej. På hemvägen stannar vi vid tvätteriet och hämtar nymanglade dukar till nästa kyrkkaffe, köper ett par liter mjölk och smör på Konsum. Morfar har önskat sig köttfärslimpa till middag. Under tiden limpan står i ugnen hinner vi skura toaletterna i församlingsvåningen.

Middag i köket. Vid perstorpsbordet. Morfar har alltid något att berätta. Jag ser att du trivs och ler men när morfar är för lustig fnyser du lite för syns skull. Man ska väl uppföra sig. Och inte göra sig till. Fast jag bara är en lågstadieunge uppfattar jag att morfar gillar att reta dig lite. Och att det är med stor kärlek.

När jag tänker på dig mormor, tänker jag många tankar. Men mest tänker jag på hur glad jag är över att du och morfar träffade varandra. Inte bara för att ni startade den familj som sedan blev min. Utan för att morfar var ditt livs kärlek och att du var hans. Nu vilar du i den kärleken. Det är jag säker på.

Annonser

Vårda inte ditt språk, morsan!

Vi var på knytkalas i skolmatsalen i tidigare i kväll. Sonen går på en engelsktalande friskola där det är mycket ordning och reda. Han stortrivs. Jag försöker hemlighålla svaga rysningar och får alltid kämpa lite extra för att inte säga fel saker när jag är där på besök. Hur som helst. Klassföräldrarna kallade till möte med knytmiddag för att diskutera skolresa och avslutningsbal i 9an. Vi lagade lydigt mat, kammade till oss och anlände på rätt klockslag. Min unge ville sitta bredvid oss och hans kompisar slog sig ned vid samma bord. Jag gillar hans vänner, de är trevliga. Jag tycker om när de äter middag hemma hos oss och det är kul att snacka med dem. Men. I dag jag fick jag reda på att jag inte sköter mitt uppdrag.

Jag är för trevlig. Kompisarna kanske gillar att tala med mig. Hemska tanke. Och.

– Du svär ju inte när de är hemma hos oss. Vad ger det för bild av vår familj? Det är för ordentligt. Sån är du ju inte egentligen.

(Min unge vill nog ha en mer ruff barndom att se tillbaka på)

Så, jag tänkte överraska i morgon med att stå i BHn och steka fiskpinnar samtidigt som jag köksfläktröker. Kan det funka?


Essaouria- Mars 2012

Detta bildspel kräver JavaScript.