Jag känner begär till grannens magnolia

Det är så vackert att det gör ont. Den tidiga våren slår an på den känsligaste strängen i min själ. I helgen blev det en konstig kombination. Grovt kroppsarbete i en grusgrop (som jag annars kallar min trädgård) och skira vårkänslor.

Min första tanke i morse var. Gud så skönt att få åka till kontoret och sitta stilla på en stol hela dagen. Min andra tanke var en låt som jag gillade mycket för längesedan.

Tonårsjesus.

Jag tror att jag har tagit i lite. Igen.

Annonser

Det där odlandet

Jag vet att det är trendigt. Eller har jag bara växt in i min ålder? Hur som helst mår jag bra när jag har fingrarna i jorden.  Jag gillar det grova arbetet mer än finliret. Det är min terapi. Min tröst och ren glädje. Jag antar att det ger en del motion också. Som bonus.

Det finns trädgårdsporr också. Trädgårdsonsdag på SVT play får mitt hjärta att dunka lite extra. Och så har vi frökataloger och sajter med rara växter. Jag bläddrar ivrigt och dreglar lite. I år har jag verkligen ansträngt mig för att inte beställa hem fler frön. Vi får se hur länge jag klarar av att låta bli. Vadslagningen kan börja. Jag antar att oddsen är låga.

(På bilden, den fantastiska röda solrosen från förra året)


En chansning och 100 förhoppningar

Jag bestämde mig för att jorden var 8 grader i dag och satte min sparrispotatis. Det är en chansning. Men den som inte vågar, vinner inget. Jag har verkligen skött om jordarna i år. Efter konstens alla regler. Nu hoppas jag på några stilla vårregn så att mina frön kan få gro och jag får se vackra solrosor och rosenskäror när jag kommer tillbaka i sommar.


I påskeldens tid

Att vara på vårsemester i stugan är lite likt en skidsemester. Och nu talar jag inte om att det är minusgrader på natten och soliga dagar med isiga vindar. Nix, jag pratar kroppsarbete som avkoppling. Jag har rört på mig konstant i dag. Jag började med skogsbruk utanför tomten. Kommunen har äntligen gallrat på allmänningen bakom huset. Tyvärr tog de bara med sig de största stammarna. Resten lämnade de på plats i ett öppet sår. Jag har rensat, krattat, burit och kört bort många skottkärror med skräp. Sedan har jag grävt, rensat, fyllt på med ny jord och grävt, räfsat och rensat. Ja ni fattar. Det är bra träning för gäddhänget. Och jag är så där behagligt trött som man brukar vara efter en dag på fjället.

Nu brinner påskeldarna här utanför och vi har just avslutat vår påskmiddag. Om en liten, liten stund sover jag som en klubbad säl.

 


Den svarta vallmon var min favorit förra året

I dag har jag gjort underredsarbetet. Krattat fram stora högar med löv och gammalt skrufs. Rensat alla landen, tömt komposten och gödslat landen. Jag blir som en duracell-kanin. Det finns hur mycket trädgårdsenergi i mig som helst. Det har regnat, det har blåst och det är kallt. Men jag blir varm. Det hettar på kinderna. Av trädgårdslust.

 


Fem små smutsiga fingrar

Trots snö, hagelskurar  och frusen planteringsjord. Nu är de fösta odlingarna i gång.


Med en schysst lövräfsa kan man slå värden med häpnad

Det finns få saker som gör mig så tillfreds som att jobba i trädgården. Hon är nyvaken. Fortfarande lite stel i de undre jordlagren. Jag har gett henne den behandling som hon förtjänar. Vinterrufset är ansat. Mossan på bergshällarna är bortspolad. De gamla löven ligger i säckar. Äppelträden är frisserade och den låga lavendelhäcken är nedklippt.

I vardagsrumsfönstret ligger det sparrispotatis och gror.

Jag är en lycklig människa. I de stunderna.