Samtal på hundstigen

Plötsligt så stod jag där igen. Inbegripen i ett samtal med en vilt främmande människa. Om livet, barnen och ensamhet. Jag vet inte hur det går till. Men det händer mig ofta. Och hundarna hjälper till. Hundtricket funkar. Människor pratar med varandra. Vi vet inte ens den andres namn. Luddes matte, Tessis husse, Elvis matte och jag. I dag var det en ny bekant, Claras matte.

Först gick vi förbi varandra åt ena hållet. Jag gick över på andra sidan så att hundarna inte skulle mötas för trångt. Vi nickade lite åt varandra och gick vidare. Sedan möttes vi igen. Mitt på ett backkrön. Hundarna hälsade på varandra och min lilla pilska pudel fick mig att rodna som vanligt. Och så började vi prata. Vi skiljdes efter en halvtimme utan att veta varandras namn.

Annonser

2 kommentarer on “Samtal på hundstigen”

  1. Livet just nu skriver:

    Konstigt det där. Förr, innan Harry, log jag överseende mot de där töntiga hundägarna. Nu står jag själv där och höjer Harry till skyarna och skryter som en småbarnsmamma om alla min hunds företräden. Pratar med främmande människor och har inte en aning om vad de heter. Människorna. Märkligt och rätt fint. 🙂

  2. Eva-Li skriver:

    Ja, jag tror att de betyder väldigt mycket för många. En social institution.


Prata med mig :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s