Ketchup till allt


Karlbergskanalen?

På vägen till kassan med ett litet bord i ena handen och en träbricka den andra så såg jag den i ögonvrån. Hjärtat slog ett par extra slag. Ingen shopping är så härlig som när man gör ett riktigt bra loppisfynd.


Helgen i pavor

Detta folks, är vad mina grannar har druckit i helgen.


Tvättäkta morsa

Jag är sämre på att vika. Eller, jag har väldigt långa pauser mellan vikning av tvätt. På morgnarna möts vi vid tvätthögen och rotar efter diverse persedlar.


Vinprovning- vi hade i alla fall tur med vädret

Vår värd hade lagt upp ett ambitiöst program med kvalitetsviner och trevliga tillbehör. Stämningen var mycket god och nyfiken. Jag har aldrig provat vin förut. Bara druckit och kommit på att jag gillar sträva (strama heter det, har jag ju sagt) och tyngre viner. Alla flaskorna hade dolda etiketter och vi doftade, jämförde och hummade. Svårast var det att hitta de där adjektiven i substantivform som beskriver de olika vinerna som läder, svartvinbär och vanilj.

Ingen kan beskylla mig för att jag inte försökte.

Verkligen försökte.

En sak klarade jag faktiskt riktigt bra. Och det var att bestämma färgerna på vinet. Så om någon behöver hjälp att rada upp vinglas efter färgskiftningar så be mig bara.

(Vi provade några riktiga höjdare. När jag har fått tillbaka mina anteckningar ska jag tipsa er här)


Samtal på hundstigen

Plötsligt så stod jag där igen. Inbegripen i ett samtal med en vilt främmande människa. Om livet, barnen och ensamhet. Jag vet inte hur det går till. Men det händer mig ofta. Och hundarna hjälper till. Hundtricket funkar. Människor pratar med varandra. Vi vet inte ens den andres namn. Luddes matte, Tessis husse, Elvis matte och jag. I dag var det en ny bekant, Claras matte.

Först gick vi förbi varandra åt ena hållet. Jag gick över på andra sidan så att hundarna inte skulle mötas för trångt. Vi nickade lite åt varandra och gick vidare. Sedan möttes vi igen. Mitt på ett backkrön. Hundarna hälsade på varandra och min lilla pilska pudel fick mig att rodna som vanligt. Och så började vi prata. Vi skiljdes efter en halvtimme utan att veta varandras namn.


Jag känner begär till grannens magnolia

Det är så vackert att det gör ont. Den tidiga våren slår an på den känsligaste strängen i min själ. I helgen blev det en konstig kombination. Grovt kroppsarbete i en grusgrop (som jag annars kallar min trädgård) och skira vårkänslor.

Min första tanke i morse var. Gud så skönt att få åka till kontoret och sitta stilla på en stol hela dagen. Min andra tanke var en låt som jag gillade mycket för längesedan.

Tonårsjesus.

Jag tror att jag har tagit i lite. Igen.